Förlåt att jag inte skrivit på ett tag. Massa saker händer hela tiden så har liksom inte chansen eller orken att skriva något. Det har jag egentligen inte nu heller. Just nu måste jag bara skriva av mig. Jag och min pojkvän bråkar. Jag vet inte riktigt vart jag har honom just nu, om han äns älskar mig. Jag kan inte ens åka till honom just nu för just nu är han 6 timmar ifrån mig... Mamma har inte ens pengar så vi kan ta oss dit. Men jag skulle verkligen behöva det.. Jag har väldigt ofta ångest, och jag är deprimerad. Jag och han bråkar alltid fett mycket när vi är från varandra. Det gör svin ont. Han kommer inte heller hem för ens om 10 dagar. Allt känns bara hopplöst. 

Allt blir bara så andurlunda när vi inte träffas. Som om vi har glömt bort varandra, hur bra vi har det. 

Fast i och för säg så har vi haft det ganska svajigt nu på sistonde. 

Jag älskar han och han vet inte.

Men skulle seriöst kunna göra allt för den killen. 

Han har fan hela mitt hjärta,

jag gav honom det och nu får han göra vad han vill med det.

Men jag hoppas i alla fall att han minns mig när allt det här är över.

När det inte är vi längre.

Hoppas han bara inte glömmer.

Hej, jag har haft fullt upp med livet så har inte haft tid att skriva. Men jag är förvirrad i mig själv. Jag förstår inte riktigt vad meningen men livet är. Jag förstår inte riktigt meningen med att plugga som en idiot. Jag förstår inte vad meningen med att man ska bry sig om någon så mycket att det gör ont.

Jag tänker inte skriva ett inlägg typ "tyck synd om mig" eller "Det är synd om mig, ser ni ej det?!" Jag behöver bara skriva just nu. 

Vissa människor önskar jag bara kunde försvinna, allt skulle bli så mycket bättre utan dom. Men vad är det för roligt med en perfekt värld? Man måste vara låg för att man ska känna sig hög, man måste gråta för att senare känner glädje. Ingen är alltid glad. Jag vet att jag gråter ofta, jag vet att jag beter mig illa. Jag vet ju allt det, men jag vet också att jag är en av då som verkligen är mig själv. Alltid.

Kram

Hej världen. Idag var det min och min pojkväns en måndaders dag! Älskar honom så mycket. Idag hade jag också prov, i matte. Det gick skit bra 19 av 20. Jag kom också till verkligheten idag. Att ingen är perfekt. Att inget kan vara perfekt, men det gör inget. Det känns ändå som en bra dag idag. Ska försöka blogga minst en gång per dag. Haha jag är skit dålig på att blogga 24/7 så... Haha, jag orkar inte gå till skolan imorgon. Fett jobbigt. Jag saknar Ojsan skit mkt. Saknar hur han kommer fram till än när man kommer hem, saknar till och med att gå ut med honom.

Just nu ligger jag i soffan och kollar på tv. 

Idag fick jag också reda på att min far inte kommer vara hemma när jag ska dit i helgen! Så jävla fittigt! Så min farmor och hans mormor ska vara där med mig och min bror! Faaaan vill inte. Vill ju fan inte vara där ensam, önskar att min kille skulle kunna vara hos mig... Men han ska till stockholm.

Love

Gammal bild på mig när jag och min familj var och åt kina. 

Hej alla, idag hade jag studiedag. Sorry att jag inte skrivit något idag, har haft fullt upp med att vara social med min pojkvän. Vi har bara chillat och kollat på film o shit. Senare träffa jag mitt hjärta som var ledsen. Imorgon har jag och min kille vart tillsammans i en månad! Fett kul. Ibland är det jobbigt att han vet allt om mig, men oftast är det rätt skönt. Behöver liksom inte försöka vara någon annan i hans närvaro. Samma sak är det med mitt hjärta. Dom två är det bästa jag vet! Utan dom så skulle jag inte vara jag. 

Love

Tjena, imorse så vaknade jag med hals ont. Letade i typ 20 min efter 1 halstablett, TOTALT VÄRT DET! Just nu så gör jag inte så mycket väntar på att mitt te ska bli klart. 

Drömde också helt fuckat. Drömde typ att alla människor åt upp varandra och att vissa var i burar. Helt förvirrande. 

Idag är det tisdag. Vete fan om något kul händer idag.

Igår hade jag hkk-prov. Det gick åt helvete, fattade fan ingeting! Usch nej nu ska jag dricka te, skriver senare!

Kram

Hejsan, det har hänt massor i mitt liv. Det är därför jag inte skrivit på ett ganska långt tag. Min älskade lillebror (min hund) blev avlivad i fredags. Det var grymt jobbigt, fick reda på det bara en dag innan det skulle hända. Det var hemskt  alla grät osv. Orkade inte vara hemma på flera dagar. 

Jag har också blivit tillsammans med min kärlek. Tror fan det här kan hålla ett tag. Har aldrig känt så här, han gör mig hel och hjälper mig att le, fastän min kinder är randiga av tårar. Han och mitt hjärta är det bästa som hänt mig. Önskar bara att allt kunde vara som det var förut. Undrar om det var riktigt smart att bli kär i den människan som stod mig närmast. Skit samma ska vara lycklig så länge jag kan. 

Är inte stolt över mitt förflutna, men det går fan inte att göra något åt. Så om du stör dig på mitt förflutna så dra åt helvete.

Saknar min älskade Ojsan så otroligt mycket. Skulle kunna göra vad som helst för att få ha honom i min famn igen.

Sorry att jag ser ut som ett helvete, men det var sista bilden jag har på Ojsan.

Grät som ett as i över tre dygn och hade sömn problem. 

Denna bild är tagen samma dag bara några timmar innan...

Är jag verkligen så äcklig som alla säger? Är jag en hora? Hur ser alla mig?

Jag önskar verkligen att jag kunde sudda bort mitt förflutna, sudda bort alla tankar.

Vill ha frid i mitt huvud, inte krig.

Mina tankar slåss som femåringar.

Men jag vet ändå att allt kommer bli bra.

Allt kommer lösa sig, nu när jag har dig.

Det är första gången för mig.

Som det är på riktigt.

Som det är ren kärlek och inget annat.

Jag har berättat saker till dig som jag inte sagt till någon,

kommer rent ut sagt mörda dig om du säger det till en ända människa.

Jag älskar dig,

men jag har inte vågat erkänna det än.

Gör aldrig saker som du vet att du kommer ångra.

Jag är rädd att jag inte är någon.

Att jag är ingen.

Att jag är ingen att vara stolt över. 

Jag fick mitt första seriösta förhållande igår. 

Han är så jävla fin, men han förtjärnar något bättre än mig.

Jag är så rädd att han ska få massa skit pga mig.

Pga alla rykten på skolan osv.

Det känns så hopplöst. 

Jag märker mer och mer hur liten på jorden jag är.

Att jag inte är någon speciel. 

Jag är bara en på jorden.

Jag älskar dig  är kär i dig.